Nattankar.

Har så mycket jag vill skriva. Om sexism, rasism, feminism bland annat. Jag tänker att så mycket ska vara en sjävklarhet, men inser snabbt hur vissa människors åsikter går isär med ens egna. Hur orkar man ta kampen varje dag? Hur orkar man debattera för att få folk att förstå? Samhällsstrukturer som präglat vår uppväxt - hur bryter man det? Något som anses självklart "för att det alltid har varit så". Det är lätt att fastna i det man tror är det enda rätta. Jag svamlar, försöker få fram någon slags vettig formulering. Tänker på Emma Watsons tal i FN 2014, hur hon öppnade så mångas ögon - men ändå för få. Hur kan man blunda för den rådande samhällsstruktren där kvinnor alltid haft lägre rang socialt, ekonomiskt och politiskt? Det är bara naivt.
 
Men det finns många kämpar där ute. För mindre än 100 år sedan hade kvinnor i Sverige huvudduk. Vit för att visa att du var gift och tillhörde en man. Röd om du fick barn utom äktenskap för att bevisa vilken slinka du var, skämmes på dig! Kvinnan skulle täcka sitt hår för det anses som sexuellt. Som när en kvinna slänger med håret i en reklam tex - oj vad sexig hon ska vara då! För det vet vi ju, män kan inte tygla sig själva. Det är kvinnan som ska skylas för att vi inte ska falla offer för sexism och trakasserier. 
 
Klockan är mycket och jag vet inte själv vad jag försöker få fram. Men hjärnkontoret arbetar dag som natt, kanske allra mest på natten. Men jag undrar hur folk kan ha så lite insikt och förståelse av vad som pågår? Hur kan man vara så blind? Kanske det jag blir som mest arg över - Män i medelåldern 40+, sitter och skriver till en tjej som knappt är myndig hur de vill våldta henne, kasta henne i skogen, skjuta henne, hon borde hängas, stympas osv. För vad? Att hon i tidig ålder har mer förståelse och insikt i vilket struktur vi lever i, än det flesta vuxna har. Hur kan man som vit medelåldersman bli så f'cking kränkt av vad denna 17-årig tjej tycker? Deras agerande mot henne är bara ännu mer bevis till varför denna kamp behövs. Ni förstår kanske att jag pratar om Zara Larsson (Lyssna på hennes sommarprat från 2015 btw).
Vissa människor (med betoning på vissa) är väldigt dåligt påläst och missförstår allt, kallar sig inte feminist. Men hur kan du som kvinna inte tycka att du är lika mycket värd som en man? Sverige idag är väldigt mycket i framkant gällande jämställdhet, och ändå har vi mycket kvar att jobba på. Högskolan består till 60% av kvinnor, 40% av män. Kvinnan generellt har mer och högre utbildning än män, ändå toppar mänen löneligorna! Företagen vill ha en manlig ledare, för att de anses ha mer makt. Jag vill inte bli diskriminerad pga mitt kön. 
 
Detta är ändå en bagatell i jämförelse med stora delar av världen. Där kvinnan inte är värd ett skit! Runt 30 miljoner kvinnor och barn beräknas vara offer för trafficking. 70% av dessa för sexuella ändamål. Trafficking är den tredje största brottsliga verksamheten i världen(efter narkotika och vapen). Fattar ni hur sjukt det är?! Hur du anses vara en ägodel de kan köpa och göra vad de vill med!!?! Sen finns det de här med bordeller, där barn och kvinnor tvingas arbeta hela sina liv, dit män kommer och gör vad de vill med dem. Bränner dem, skär dem, stoppar upp olämpliga saker i underlivet. Skadar dom för livet. Barn föds till och med upp i sånna förhållanden och har aldrig sett en värld utanför. Så. sjukt. jävla. vidrig. värld.
 
När ska vi vakna och inse att kvinnan är värd lika mycket som mannen?
 
Känner att innehållet i det här inlägget blev lite hoppigt. Men allt bottnar i samma skit, jag brinner så mycket inuti när folk inte fattar eller vill inse att förändring måste ske? Vi kan inte lösa detta själv. De som har makten måste stå upp för kvinnor världen över, för vår åsikt är lika med luft.
 
Nu säger jag god natt.
 
 
Ställ er bara den här frågan;
Om inte jag, vem? Om inte nu, när? -Emma Watson 
 
 
 

RSS 2.0